Har just åkt en skakig busstur på småvägarna för att byta till pendeltåg.
Bussen går vidare till samma slutstation ungefär som pendeln men det är skillnad på bekvämligheten att resa med dom.

Jag påverkas väldigt mycket i nacken av en skakig resa med bussen.
Känner av stelhetstecken på en gång och domningskänslan ut i vänster kind och haka känns av på en gång.
Man sitter och parerar reflexmässigt när ett fordon skakar och svänger.

Som jag skrev igår kan jag inte köra bil längre pga av smärtorna i nacken.
Det är väldigt jobbigt att vara beroende av att behöva ta buss ( som inte går så ofta ute på landet) och att sambon måste skjutsa mig till läkare , rehabmöten mm.

Har testat att ta bilen själv några gånger och det är en sån frihet .
Men värken och domningarna gör sig påmind rätt snabbt och jag är tillbaka i verkligheten.
Så det är bäst just nu att avstå från bilkörning tyvärr.

Jag är nu på väg in till arbetsträningen som jag har förlängning på oktober ut , pga att arbetsterapeuten som ska utreda mig inte har hunnit med dom antal samtal som behövs till utredningen.
Det är rätt irriterande att arbetsträningen förlängs pga att hon inte hunnit med sitt jobb på dom tre månader som va sagt från början.

Både arbetsterapeuten och min handläggare på arbetsförmedlingen har konstaterat att jag inte klarar av arbetsträningen för att anses arbetsför.
Innerst inne är jag nog medveten om vet själv men förnekar nog det.
Det finns en önskan och förhoppning av att klara av arbetsprövningen och att kunna få hjälp och stöd att få ett jobb.
Man blir så ledsen när man inser hur läget är. Mitt arbetsliv slutade för fyra år sen när kroppen brakade.

Stället jag är på är ett ställe där Fas 3-are är i aktivitet och nu har dom tagit emot arbetsprövningar oxå.

Man får pyssla med lite av varje. Lite fritt så där, och inga krav.
Decupage , stickning , virkning , broderi , målning , sömnad mm.
Man får gå ut på promenader om man vill.

Allt pyssel är igentligen för pillrigt och provocerande för mina händer , armar och nacken .
Men det va den lättaste arbetsprövning arbetsförmedlingen hade och jag är ju intresserad av dessa saker igentligen. Men kroppen vill inte det jag vill tyvärr.

Jag blir så inspirerad av det decupage dom andra gör så jag har lärt mig hur man gör och pysslar ihop lite ljuslyktor , vaser mm.
Det är i ren envishet och kroppen protesterar rejält tyvärr.
Vissa dagar kan jag inte göra något där och sitter bara av tiden.

Nu ska jag in till arbetsträningen och sitta och prata med dom andra.
Har för mycket värk för att pyssla något idag.

Kram på er